Från A till Y

Uppsala universitet har gått ut med ett meddelande om ännu en studie om de olyckliga män som blivit av med Y-kromosomen i sina vita blodkroppar (Koffmar 2016). Som tidigare har det fått uppmärksamhet i både svenska och utländska media, och denna gång handlar det om att män med förlust av Y-kromosomen har ökad incidens i Alzheimers sjukdom (Dumanski m.fl. 2016). Den 1 maj 2014 skrev jag om den första av studierna i ämnet, som behandlar samband mellan kromosomförlust och dödlighet i cancer. Jag påpekade då en tendens att dra för stora växlar på resultaten i media, som ibland framställde det som att kromosomförlusten skulle vara hela förklaringen till mäns kortare livslängd jämfört med kvinnor. I det nu aktuella pressmeddelandet citeras en av forskarna, Lars Forsberg, som är inne på att i framtiden screena för förlust av Y-kromosomen för att sätta in förebyggande åtgärder mot t.ex. cancer. Han säger att ett sådant test ”skulle kunna sänka dödligheten hos män radikalt och kanske till och med jämna ut skillnaden i livslängd mellan män och kvinnor”.

Men även om all överdödlighet relaterad till kromsomförlusten skulle förhindras är det orimligt att detta skulle eliminera livslängsskillnaden, av det skäl jag påpekade i det gamla inlägget. Manlig överdödlighet i sådant som alkoholrelaterade sjukdomar, trafikolyckor och självmord är knappast kromsomförlustens fel. Det är också osannolikt att den skulle förklara manlig överdödlighet i kranskärlssjukdom: i den första av studierna finns inget samband med dödlighet i andra orsaker än cancer, och dödligheten i kranskärlssjukdom hos män relativt kvinnor avtar med stigande ålder, när kromosomförlusten ökar. Dock är minskningen av tidig kranskärlsdödlighet i befolkningen de senaste decennierna en viktig faktor bakom de minskade skillnaderna i livslängd mellan könen. Om sådan dödlighet mer eller mindre elimineras i framtiden, kan det kanske hända att kromosomförlusten kommer att förklara det mesta av den återstående sjukdomsrelaterade överdödligheten bland män.

När det gäller Alzheimers sjukdom kan det också noteras att en eventuell effekt av Y-kromsomförlusten inte verkar översättas till motsvarande könsskillnad. Kvinnor tenderar tvärtom att ha högre incidens och prevalens i Alzheimers sjukdom och andra typer av demens än män i motsvarande ålder (SBU 2008). Det är som i fallet med östrogen och influensa, som jag skrev om den 16 januari. Östrogen tycks motverka influensavirus hos kvinnor, och kvinnor har mer östrogen än män, men av detta följer inte (som påstods i media, både i Sverige och internationellt) att kvinnor är mindre utsatta för influensa än män. Yngre kvinnor verkar vara mer utsatta för influensa än yngre män, som inledningsvis påpekas i originalstudien (Peretz m.fl. 2015). Ett mönster med manlig översjuklighet i olika infektioner tycks uppstå med stigande ålder (se diagram), när aktiviteten av könshormoner avtar, och det kanske kan vara relaterat till kromosomförlusten.

Infektioner öppenvård män/kvinnor Diagrammet visar antal öppenvårdsbesök per invånare hos män relativt kvinnor i olika åldersgrupper (femåriga åldersintervall från 0–4 till 80–84 år, öppet intervall 85– år) 2014, för vanliga infektionsrelaterade diagnoser (övre luftvägsinfektion, ICD-10 J00–J06; influensa och lunginflammation J09–J18; ospecificerad feber R50). Rådata från Socialstyrelsen (2016).

Referenser

Dumanski, Jan P., Jean-Charles Lambert, Chiara Rasi, Vilmantas Giedraitis, Hanna Davies, Benjamin Grenier-Boley, Cecilia M. Lindgren, m.fl. 2016. ”Mosaic loss of chromosome Y in blood is associated with Alzheimer disease”. The American Journal of Human Genetics. doi:10.1016/j.ajhg.2016.05.014.

Koffmar, Linda. 2016. ”Kromosomfel ökar risken för Alzheimers sjukdom”. http://www.uu.se/press/nyheter/artikel/?id=6676&area=2,4,10,16&typ=artikel&lang=sv.

Peretz, Jackye, Andrew Pekosz, Andrew P. Lane och Sabra L. Klein. 2015. ”Estrogenic compounds reduce influenza A virus replication in primary human nasal epithelial cells derived from female, but not male, donors”. American Journal of Physiology – Lung Cellular and Molecular Physiology. doi:10.1152/ajplung.00398.2015.

SBU. 2008. Dementia – etiology and epidemiology : A systematic review : June 2008 vol. 1. http://www.sbu.se/upload/Publikationer/Content1/1/Dementia_vol1.pdf.

Socialstyrelsen. 2016. ”Statistikdatabas för diagnoser i öppenvård”. http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas/diagnoserioppenvard.

Besvärlig litteratur

Nu rapporteras att kulturjournalisten Nils Schwartz dött, 72 år gammal (Olsson 2016). Den 11 januari 2011 diskuterade jag en av hans artiklar, som handlar om litteraturforskaren Katarina Bernhardssons avhandling om sjukdomsskildring i svensk samtidsprosa (Schwartz 2010). I inledningen säger Schwartz att alla romaner tycks innehålla någon som författaren sjukskriver, med allt från ”lätt förkylning till obotlig cancer”, och konstaterar sedan: ”Sjukdom konstituerar de mänskliga livsvillkoren mera än kärlek. Det finns de som aldrig har älskat, men ingen som aldrig har haft feber.” Jo, uppenbarligen finns det människor som aldrig haft feber, men den välvilliga tolkningen av den sista meningen måste vara att han kvantifierar över människor som är gamla nog att läsa eller skriva skönlitteratur. I så fall är påståendet inte uppenbart falskt (men knappast heller helt uppenbart sant – jag vet inte om exempelvis Sara Stridsberg, som invalts i Svenska Akademien och därför nu syns på kultursidorna bredvid artiklarna om Schwartz, utgör ett motexempel).

I recensionen nämner Schwartz Sontag (1978) som exempel på ett verk med avgörande betydelse för forskningen om sjukdom som romantema. Jag skrev om denna essä den 22 oktober förra året. Sontag diskuterar föreställningar om hur människors känsloliv skulle orsaka tuberkulos eller cancer och hur detta speglats i både skönlitteratur och hälsodebatt. Jag tänkte mig att idéer om just bokstavlig feber som skyddande mot cancer kan ses som ännu ett utslag av det slags tänkande som diskuteras av Sontag: den ”cancerbenägna” personligheten framställs som hämmad och resignerad, motsatsen till de drag för vilka ”feber” används metaforiskt.

När det gäller detta föregivna samband mellan cancer och personlighet tyder moderna, prospektiva studier på att ett sådant samband inte existerar (Nabi m.fl. 2008). Några studier av denna typ finns inte för hypotesen om ett samband mellan cancer och feber eller akuta infektioner, och hypotesens förespråkare hämtar stöd från fallkontrollstudier och anekdoter (Cann, Netten och Netten 2006). För de amerikanska hälsomyndigheternas studie NHANES III, som genomfördes 1988–94, har dock vissa data, bl.a. med frågor om personerna haft förkylning eller influensa senaste året, gjorts publikt tillgängliga (National Center for Health Statistics 1997), därtill med uppföljning av orsaksspecifik dödlighet till och med 2011 (National Center for Health Statistics 2015).

Jag konverterade de båda filerna, som är textfiler med fast bredd, till CSV-filer med AWK (för adult.dat har jag bara överfört de fält som har att göra med viktning, kön, ålder och luftvägssymptom). Därefter läste jag in dem i en PostgreSQL-databas för att kunna länka ihop dem och använde mig sedan av funktionerna i Lumley (2014), ett R-paket gjort för att hantera komplexa surveyundersökningar med vikter för att motverka snedvriden representation, för att utföra Coxregression med kön, ålder och minst en förkylning/influensa det senaste året som oberoende variabler och död i cancer som beroende variabel.

Resultatet är att något samband inte kan hittas för förkylningsvariabeln. Om alla individer med uppgift om dödlighet inkluderas är hazardkvoten 0,89, med ett 95-procentigt konfidensintervall på 0,76–1,05. Om de som dog inom 5 år efter studien utesluts, för att motverka snedvridning genom existerade sjukdom, är kvoten 0,94, med ett intervall på 0,78–1,14. Men det skulle kunna hävdas att det uppstår så kallat utspädningsbias, genom att självrapporterad förkylning under ett år är en alltför dålig indikator på den relevanta exponeringen, så att ett eventuellt samband försvinner. I så fall skulle det behöva göras prospektiva studier där akuta febrila infektioner mäts på ett mer precist sätt, för att få någon starkare evidens mot hypotesen att sådana infektioner skulle ha en cancerskyddande effekt.

Referenser

Cann, Stephen A. Hoption, J.P. van Netten och C. van Netten. 2006. ”Acute infections as a means of cancer prevention: Opposing effects to chronic infections?” Cancer Detection and Prevention 30. doi:10.1016/j.cdp.2005.11.001.

Lumley, Thomas. 2014. survey: analysis of complex survey samples. http://CRAN.R-project.org/package=survey.

Nabi, Hermann, Mika Kivimäki, Marie Zins, Marko Elovainio, Silla M Consoli, Sylvaine Cordier, Pierre Ducimetière, Marcel Goldberg och Archana Singh-Manoux. 2008. ”Does personality predict mortality? Results from the GAZEL French prospective cohort study”. International Journal of Epidemiology 37 (2): 386–396. doi:10.1093/ije/dyn013.

National Center for Health Statistics. 1997. ”Third National Health and Nutrition Examination Survey, 1988–1994, NHANES III Household Adult Data File”. ftp://ftp.cdc.gov/pub/Health_Statistics/NCHS/nhanes/nhanes3/1A/adult.dat.

Olsson, Karin. 2016. ”Kritikernestorn Nils Schwartz är död”. Expressen (14 maj). http://www.expressen.se/kultur/kritikernestorn-nils-schwartz-ar-dod/.

Schwartz, Nils. 2010. ”Katarina Bernhardsson: Litterära besvär”. Expressen (7 december). http://www.expressen.se/kultur/katarina-bernhardsson-litterara-besvar/.

Sontag, Susan. 1978. Illness as metaphor.