Brus i huvudet

Under gårdagen publicerade SVT en artikel om ökning av slaganfall bland unga. Närmare bestämt handlar det om att ”förstagångsinsjuknandet i stroke ökat med 18 procent sedan mitten av 90-talet” bland män i åldern 35–44 år; bland kvinnor i samma åldersgrupp har det skett en ökning med 16 procent (Olsson 2014). Uppgifterna kommer från ett pressmeddelande från Folkhälsomyndigheten om en rapport, som skall offentliggöras den 2 juni (Folkhälsomyndigheten). Som Inger Heimerson från Folkhälsomyndigheten säger är det dock ”oklart” vad ökningen beror på.

Ett skäl till att vi inte vet vad ökningen beror på skulle kunna vara att det inte finns något att veta: att den är ett utslag av brus i de aktuella åldersgrupperna, där det inträffar förhållandevis få slaganfall, snarare än en genuin trend. Jag framförde den misstanken den 25 juli förra året när liknande nyheter presenterades.

Jag gjorde nu några tester av trenden för ”förstagångsinsjuknande” i slaganfall (sjukhusvård eller död i ICD-9: 431, 434, 436/ICD-10: I61, I63, I64 efter åtminstone sju år utan att något av dessa tillstånd rapporterats). Hos (Socialstyrelsen 2014) finns köns- och åldersspecifika uppgifter för detta för perioden 1994–2012. Jag använde en Poissonmodell, med följande typ av kommando i (R Development Core Team 2011) för att t.ex. skatta trenden bland kvinnor i åldersgruppen 35–44 år: glm(strf3544~str$y+offset(log(popf3544)),family=poisson)

Kommandot i exemplet förutsäger strf3544 (antalet förstagångsinsjuknanden bland kvinnor i åldersgruppen 35–44 år) utifrån y (kalenderåret) med popf3544 (folkmängden i åldersgruppen, tillgänglig via (WHO) eller (SCB 2014)) som offset. Jag gjorde motsvarande tester för närmast föregående 10-årsintervall, 25–34 år, och närmast efterföljande 5-årsintervall, 45–49 år (där det totalt sett inträffar fler förstagångsinsjuknanden än i intervallet 35–44 år, varför skattningarna inte torde vara mindre säkra). Just för åldersgruppen 35–44 år hittades också en positiv trend för tidsvariabeln, som var starkt statistiskt signifikant både för kvinnor (p,0041) och män (p,0003). Nedanstående diagram visar regressionslinjerna för åldersgruppen tillsammans med observerat antal förstagångsinsjuknanden för de olika åren:

Förutsedda vs observerade förstagångsinsjuknanden slaganfall
Diagrammet visar observerat antal förstagångsinsjuknanden i slaganfall bland kvinnor och män i åldersgruppen 35–44 år i Sverige 1994–2012 (punkterna) tillsammans med antal som förutsetts med Poissonregression (linjerna). Se huvudtext för källhänvisning och förklaring.

Vad som är bekymmersamt (eller ur ett folkhälsomässigt perspektiv kanske snarare glädjande) var att det inte gick att hitta några signifikanta trender för något av könen i de båda närliggande intervallen, 25–34 och 45–49 år. I det äldre intervallet var det trenden bland män som kom närmast statistisk signifikans (p=,11), och den var sjunkande snarare än ökande. I det yngre intervallet var trenden inte i närheten av signifikant vare sig bland kvinnor (p=,4077) eller män (p=,383).

För alla tre åldersintervallen handlar det alltså om i hög grad överlappande födelsekohorter (de som varit 45–49 år under perioden 1994–2012 är födda 1944–67, de som varit 35–44 år är födda 1949–77 och de som varit 25–34 år 1959–87), som borde ha exponerats för likartade miljöfaktorer och genetiska faktorer. Etiologin bakom slaganfall torde vara likartad inom närliggande åldersintervall. Finns det då någon teoretisk rimlighet i att det skulle ske en ökning i bara det mellersta intervallet? Kanske kommer svaret i rapporten den 2 juni. Annars finns det en del som talar för att ökningen är slumpmässig.

Myndigheter som Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen redovisar i sina rapporter köns- och åldersspecifika siffror för en rad olika sjukdomar, utan att de på förhand uppställt några tydliga hypoteser om att de skulle öka eller minska. Förr eller senare stöter de då på något som, när man betraktar det isolerat, ser ut som en tydlig trend, fast det i verkligheten bara är brus (det kan inte heller uteslutas att de låga p-värdena för åldersgruppen 35–44 år är relaterade till ”overfitting” som specifikt beror på avvikelser som följer ett visst mönster – t.ex. någon infektion som tenderar att leda till högre slaganfallsfrekvens vissa år). Vi kan jämföra med diskussionen om den i flera svenska medier omskrivna studien om svältande farmödrar, som jag refererade till den 24 mars: forskarna hade testat ett stort antal hypoteser om samband mellan förändringar i födotillgång under uppväxten och cirkulationsdödlighet hos framtida barnbarn, och när de till slut fick ett ”signifikant” utslag, blev det i media presenterat som ett sensationellt fynd.

Referenser

Folkhälsomyndigheten. ”Stroke ökar i yngre medelåldern”. http://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2014/maj/stroke-okar-i-yngre-medelaldern/.

Olsson, Jonas. 2014. ”Oroande ökning av stroke bland unga”. SVT.se (Maj 13). http://www.svt.se/nyheter/sverige/stroke-allt-vanligare-bland-unga.

R Development Core Team. 2011. R: A Language and Environment for Statistical Computing. http://www.R-project.org/.

SCB. 2014. ”SCB Befolkningsstatistik, Tabeller och diagram”. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/.

Socialstyrelsen. 2014. ”Statistikdatabas för stroke”. http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas/stroke.

WHO. ”WHO Mortality Database”. http://www.who.int/healthinfo/mortality_data/en/index.html.

En reaktion på “Brus i huvudet

  1. Pingback: Länge leve folket | Medan dammlagret förtjockas

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *