Länge leve folket

Folkhälsomyndigheten har idag offentliggjort sin årsrapport över folkhälsan i Sverige. Den 14 maj diskuterade jag här den ökning av slaganfall bland yngre de annonserat i ett förhandsmeddelande om rapporten, och jag ifrågasatte om det var en verklig ökning snarare än brus. De har heller inte så mycket att säga om orsaker till utvecklingen i den aktuella rapporten (Folkhälsomyndigheten 2014, 38). Ett genomgående tema är att socioekonomiska klyftor i hälsa ökat över tid, t.ex. när det gäller livslängd. Ett problem här är dock att de använt sig av utbildningsnivå som socioekonomisk indikator, och som de själva påpekar kan det bli missvisande genom att befolkningen i stort blivit mer högutbildad över tid, men de hävdar att det är det enda indikator de haft praktisk möjlighet att samköra med Socialstyrelsens hälsodataregister (Folkhälsomyndigheten 2014, 17). De säger att en snedvridning av denna typ inte kan förklara att lågutbildade kvinnor haft en mindre positiv utveckling av livslängden än män (Folkhälsomyndigheten 2014, 17), men livslängden har ökat långsammare bland kvinnor än bland män även inom de övriga utbildningsgrupperna.

I övrigt framhålls åter trender som att livslängden i befolkningen i stort ökar huvudsakligen tack vare sjunkande dödstal i sjukdomar i cirkulationsorganen, som hjärtsjukdomar och slaganfall. Numera är cancer en vanligare dödsorsak upp till 78 års ålder, både bland kvinnor och män, trots att åldersspecifika dödstal i cancer också sjunkit. Återstår att se hur dödsorsaksmönstret utvecklas i framtiden. För min del tror jag inte att en fortsatt minskning av cirkulationssjukdomar kommer att leda till att cancer tar över deras plats som dominerande dödsorsak. Andelen av alla dödsfall som tillskrivs cancer har legat konstant på ca 25 procent under decennier av sjunkande cirkulationsdödlighet; även om cancersjukdomarnas andel av dödligheten bland medelålders personer ökat har det kompenserats av att den totala dödligheten förskjutits högre upp i åldrarna. Däremot kanske vi, som jag varit inne på i de senaste inläggen här, kommer att få se mer av diagnoser som på ett mer specifikt sätt beskriver orsaker till dödlighet vid hög ålder.

Sådan dödlighet bland äldre som idag tillskrivs funktionella hjärtdiagnoser, eller ännu mer ospecifika diagnoser, som senilitet (vilket i detta sammanhang betyder hög ålder), kan t.ex. till stor del komma att överföras på tillstånd som ”senil systemisk amyloidos”. Det kan komma att bli ett ökat genomslag för specifika diagnoser för kognitiv försämring som inte kan förklaras av Alzheimers sjukdom, som ”hippocampusskleros” (Nelson m.fl. 2011). Olika typer av akuta infektionssjukdomar, t.ex. influensa/lunginflammation och sepsis, uppvisar precis som kroniska sjukdomar i länder som Sverige en exponentiell ökning med åldern när det gäller dödstal och incidenstal för sjukhusvård. Inom en snar framtid kanske de förändringar i immunförsvaret hos äldre som tänks bidra till detta mönster (Vasto m.fl. 2007) blir betraktade som sjukdomar i sig (varför inte ”AIDS typ 2” – förvärvad immunbrist är väl precis vad det handlar om?).

Referenser

Folkhälsomyndigheten. 2014. ”Folkhälsan i Sverige: Årsrapport 2014”. http://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationer/Folkhalsan-i-Sverige-Arsrapport-2014/.

Nelson, Peter T., Elizabeth Head, Frederick A. Schmitt, Paulina R. Davis, Janna H. Neltner, Gregory A. Jicha, Erin L. Abner, m.fl. 2011. ”Alzheimer’s disease is not ’brain aging’: neuropathologoical, genetic, and epidemiological human studies”. Acta Neuropathologica 121. doi:10.1007/s00401-011-0826-y.

Vasto, Sonya, Giuseppina Colonna-Romano, Anis Larbi, Anders Wikby, Calogero Caruso, och Graham Pawelec. 2007. ”Role of persistent CMV infection in configuring T cell immunity in the elderly”. Immunity & Ageing 4. doi:10.1186/1742-4933-4-2.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *