På livstid

Det drivs för närvarande en kampanj av Cancerfonden i syfte att minska insjuknande i cancer genom förändrade levnadsvanor (Cancerfonden 2016), och den har blivit kritiserad av bl.a. Almestad (2016) för att vara glättig och skuldbeläggande, en ”smaklös lifestyleifiering”. Grelsson hänvisar till den amerikanska författaren Barbara Ehrenreich: en skribent som råkat ut för bröstcancer, och kritiserat föreställningar om sjukdomens kopplingar till ”positivt tänkande” (vilket hon har gemensamt med flera andra framstående skribenter i både USA och Sverige, som jag skrev om här den 7 oktober förra året). De nuvarande kampanjerna tar inte specifikt upp positivt tänkande eller psykologiska faktorer, men retoriken är densamma, menar Grelsson.

Utgångspunkten för kampanjen är att ”vart tredje cancerfall” kan förebyggas genom olika livsstilsåtgärder. Jag skrev den 2 juni 2010 om en svensk studie som uppgavs visa att folk kunde halvera risken för cancer med ”fem faktorer”, och jag ställde mig frågan i vilken mån detta kunde översättas till minskad livstidsrisk för cancer.

Några allmänt vedertagna metoder att uppskatta livstidsrisk för cancer utifrån officiell statistik finns inte. Det vanliga är beräkningar av kumulativ risk upp till en viss ålder, som inte tar hänsyn till konkurrerande dödlighet. Den 28 juli 2014 skrev jag om ett mått föreslaget av Sasieni m.fl. (2011). De presenterar det med ganska komplexa formler, men det handlar om att upprätta en sorts livslängdstabell där det finns två sätt att elimineras ur befolkningen: att få cancer eller att dö till följd av något annat än cancer och sedan beräkna andelen som elimineras på det senare sättet. Det kan göras med officiell statistik över dödsfall och cancerinsjuknande och ger korrekta uppskattningar av livstidsrisken (givet dagens incidens- och dödlighetsmönster) under förutsättning att insjuknande i primär cancer och dödlighet i annat än cancer (om statistik över underliggande dödsorsaker används skall det exkludera komplikationer till cancer eller cancerbehandling) inte skiljer sig mellan de som haft cancer och övriga befolkningen.

De har tillhandahållit Excelark för att infoga data för en befolkning. Jag har också implementerat måttet med en funktion i Julia som använder mitt LifeTable-paket:

using LifeTable, DataFrames

function AmpLt(inframe, sex, rate = "inc")
    age = inframe[1]
    pop = inframe[2]
    acd = inframe[3]
    cd = inframe[4]
    cc = inframe[5]
    if rate == "inc"
        ncol = cc
        dcol = acd .- cd .+ cc
    elseif rate == "mort"
        ncol = cd
        dcol = acd
    end
    df = DataFrame(age = age, pop = pop, dcol = dcol)
    cprop = ncol ./ dcol 
    lt = PeriodLifeTable(df, sex)
    return CauseLife(lt, cprop)
end

Om t.ex. en tabell med kolumner för ålder, folkmängd, antal dödsfall totalt, antal dödsfall i cancer och cancerfall bland svenska kvinnor 2014 lästs in i dataramen fse14 kan en tabell med livstidsrisk att insjukna i cancer vid en uppnådd ålder skapas genom att AmpLt(fse14, 2) anges i Julias skal. Om AmpLt(fse14, 2, "mort") angetts hade i stället livstidsrisk att dö i cancer beräknats. Beräkningar baserade på data för Sverige 2014 för femåriga åldersintervall från 0–4 till 80–84 år plus ett öppet intervall för personer över 85 år (tillgängliga via Socialstyrelsen (2015a) för dödlighet, Socialstyrelsen (2015b) för cancerincidens och SCB (2016) för folkmängd) visar på en livstidsrisk för insjuknande i cancer på 45,7 procent bland nyfödda kvinnor och 49,7 procent bland män. För död är risken 22,3/26,2 procent bland kvinnor/män.

Vad skulle då hända om t.ex. incidensen och dödligheten i cancer reducerades med en tredjedel i alla åldersgrupper? Livstidsrisken för insjuknande för en nyfödd skulle minska till 33,8/37,3 procent och för dödlighet till 15,7/18,8 procent. Detta under antagandet att dödligheten i andra orsaker än cancer inte skulle påverkas. Men livsstilsåtgärder som att sluta röka, röra på sig och äta balanserat kan även förmodas påverka dödstal i andra vanliga dödsorsaker, som hjärtsjukdom, KOL och demens1. Om även dödstal i annat än cancer skulle reduceras med en tredjedel i alla åldersgrupper skulle livstidsrisken för insjuknande i cancer reduceras till 37,5/42,6 procent och för dödlighet till 19,2/24,0 procent. Folk som undgick att dö av t.ex. hjärtsjukdom skulle få cancer i en högre ålder. Men att riskerna trots allt skulle minska något beror på att ”dödligheten” skulle förskjutas till höga åldersgrupper, där cancer spelar en mindre roll relativt exempelvis hjärtsjukdom.

Referenser

Almestad, Elin Grelsson. 2016. ”Cancerfondens retorik är smaklös och glättig”. Expressen (5 april). http://www.expressen.se/kultur/cancerfondens-retorik-ar-smaklos-och-glattig/.

Cancerfonden. 2016. ”Nej till cancer”. https://www.cancerfonden.se/nej.

Sasieni, P.D., J. Shelton, N. Ormiston-Smith, C.S. Thomson och P.B. Silcocks. 2011. ”What is the lifetime risk of developing cancer?: The effect of adjusting for multiple primaries”. British Journal of Cancer 105. doi:10.1038/bjc.2011.250.

Socialstyrelsen. 2015a. ”Statistikdatabas för dödsorsaker”. http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas/dodsorsaker.

———. 2015b. ”Statistikdatabas för cancer”. http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas/cancer.


  1. Något som även kan vara skäl att ifrågasätta antagandet om oberoende mellan insjuknande i cancer och dödlighet i andra dödsorsaker. Sasieni m.fl. (2011) påpekar dock att det för t.ex. lungcancer finns för få överlevare för att dessa allvarligt skall snedvrida beräkningarna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *