För ett par veckor sedan publicerades en artikel som, med utgångspunkt från uppskattningarna i Global burden of disease (GBD), undersöker vad som ligger bakom förändringar i antalet dödsfall i cirkulationssjukdom i världen från 1990 till 2013 (Roth m.fl. 2015). När denna typ av data för perioden fram till 2010 presenterades 2012 resulterade det i kommentarer i t.ex. DN om att det var felaktig livsstil som förklarade ökningarna i antalet personer som dog av bl.a. hjärtsjukdomar och vissa cancerformer. Jag påpekade den 16 december 2012 att åldersjusterade dödstal (antal dödsfall i relation folkmängden) i dessa dödsorsaker minskat globalt, och att ökningen därför förklaras av ökad folkmängd och åldrande befolkning.

Det är också huvudresultatet i den nya studien, som alltså gäller cirkulationssjukdom generellt. Antalet dödsfall i dessa sjukdomar har ökat globalt från 12,3 miljoner 1990 till 17,3 miljoner 2013, en ökning med 41 procent. Men ökat antal människor i världen har bidragit med en 25-procentig ökning och åldrande befolkning har bidragit med en 55-procentig ökning. I en värld med 1990 års åldersspecifika dödstal men 2013 års folkmängd och åldersstruktur i befolkningen hade då 22,2 miljoner människor dött. Med andra ord är det globalt minskade dödstal som bromsat ökningen. I vilken mån dessa minskningar beror på t.ex. förbättrad sjukvård, livsstilsförändringar eller minskad börda av infektioner är en fråga som inte diskuteras i artikeln.

Det finns en variation mellan olika regioner i världen när det gäller vilken betydelse de olika komponenterna folkmängd, åldersstruktur och dödstal haft för trenderna i antalet cirkulationsdödsfall. I artikeln skiljs mellan sex olika mönster. I Oceanien, Syd- och Sydostasien och Karibien har både folkmängden och andelen äldre ökat, samtidigt som dödstalen minskat måttligt. I södra Afrika är det främst en kraftigt ökad folkmängd som medfört en ökning av antalet dödsfall. I Östeuropa och Centralasien är det tvärtom främst en ökad andel äldre som drivit trenderna. Något liknande gäller i länder som Japan och Kina, men där har minskningen av dödstal varit starkare. Mellanöstern och flera latinamerikanska regioner utmärks av ökad folkmängd och åldrande befolkning i kombination med kraftigt minskade dödstal. Höginkomstregioner i Europa, Australien och Amerika utmärks av åldrande befolkning i kombination med måttligt ökad folkmängd och kraftigt minskade dödstal, vilket i en del fall medfört minskat antal dödsfall.

I artikeln redovisas också 95-procentiga osäkerhetsintervall för uppskattningarna, som baseras på osäkerhet i underliggande data och statistiska modeller. Dessa intervall är vida t.ex. för olika afrikanska regioner, där tillgången på högkvalitativa data är dålig. För rika länder är intervallen snävare, men även här finns felkällor. En central källa till uppskattningarna är de olika befolkningarnas officiella statistik över underliggande dödsorsaker, och den är notoriskt utsatt för konstlade trender, i synnerhet när det gäller äldre människor. Ett exempel är den kraftigt ökade demensdödligheten bland äldre i västländer, t.ex. Sverige, de senaste decennierna, som jag diskuterat t.ex. den 12 oktober förra året. I den senaste GBD-uppskattningen har också den officiella statistiken för denna typ av dödlighet betraktats som otillförlitlig, och i stället har forskarna använt sig studier av prevalensen av demens (GBD 2013 Mortality and Causes of Death Collaborators 2014).

Visualiseringar av trenderna i GBD för dödlighet i olika befolkningar från 1980 till 2013 finns tillgängliga via IHME (2014). Resultat för Sveriges del är att åldersspecifika dödstal i demens inte tycks ha ökat under de senaste 20 åren. Bland kvinnor skedde möjligtvis en ökning från början av 80-talet fram till mitten av 90-talet, men osäkerhetsintervallen är breda. Sverige tycks inte heller ha signifikant högre åldersspecifika dödstal än t.ex. länder i Östeuropa där demens sällan, om någonsin, rapporteras som dödsorsak i officiell statistik.

När det sedan gäller cirkulationssjukdomarna har det i Sverige skett en klar minskning av åldersspecifika dödstal bland både kvinnor och män, men samtidigt har befolkningen, som i så många andra länder, åldrats och dödligheten förskjutits upp i höga åldersgrupper, där dessa sjukdomar är vanliga som dödsorsaker. Osäkerhetsintervallen för cirkulationssjukdom är bredare för kvinnor än för män, och med hänsyn till dessa ter det sig inte alls klart att det absoluta antalet eller andelen dödsfall bland svenska kvinnor som orsakas av cirkulationssjukdom minskat överhuvudtaget jämfört med åren i början av 80-talet.