I förra inlägget skrev jag om trender för asbestrelaterad cancer i Sverige och om hur det, om man vill försöka sig på förutsägelser av den framtida utvecklingen, kan vara nödvändigt att ta hänsyn till förändringar i exponeringen för asbest i yngre födelsekohorter. Detta leder över till problematiken med ålders-, period- och kohortanalys (APC). Eftersom ålder, tidsperiod och födelsedatum är linjärt relaterade till varandra kan deras effekter inte identifieras separat i vanlig statistisk analys, och statistiker har utarbetat olika metoder för att komma runt detta.

Tidigare i år publicerades en studie där det görs förutsägelser av antalet dödsfall i mesoteliom i Storbritannien baserat på en ny modell för APC (Martínez Miranda, Nielsen och Nielsen 2015). En av de forskare som ligger bakom studien, ekonomen Bent Nielsen, har utarbetat ett paket för R, som kan användas för att göra APC-analyser (Nielsen 2015). Forskarna har utgått från data i ettårsklasser för män i åldrarna 25–89 år under perioden 1967–2007. Trenden för antalet dödsfall har varit uppåtgående under hela perioden, men deras prognos är att den kommer att kulminera med 2094 dödsfall år 2018, varefter dödsfallen förväntas börja minska. De hänvisar till andra förutsägelser som gjorts under de senaste decennierna, och kommit fram till relativt likartade resultat med andra statistiska metoder och utan de senaste siffrorna: från 1995 till 2010 har olika forskargrupper förutspått toppar på 1846–2700 dödsfall under perioden 2013–20.

Jag försökte mig nu på att tillämpa analysmodellen i den nu aktuella artikeln på den svenska statistiken över antalet mesoteliomfall från Socialstyrelsen (2015). Jag använde mig av statistik över antal fall av mesoteliom eller elakartat synovialom (den finaste kategori som är möjlig via den statistik som är tillgänglig via webben) i femåriga åldersintervall från 15–19 till 80–84 år plus det öppna intervallet 85– år och femåriga periodintervall från 1974–78 till 2009–13. För analyserna utgick jag från forskarnas kod för R. Nedan visas förutsägelser för kvinnor och män fram till 2044–48. 95-procentiga konfidensband visas i grått.

Diagrammen (gjorda med R (R Core Team 2015)). visar antalet fall i mesoteliom/elakartat synovialom i Sverige från 1974–78 till 2009–13 plus förutsägelser för perioderna 2014–18 till 2044–48. Se huvudtext för förklaring. Observera olika skalor i diagrammen.

När det gäller antalet fall bland kvinnor förutses inga signifikanta förändringar. När det gäller männen förutses en topp på knappt 120 fall/år under perioden 2014–18, varefter antalet fall kommer att börja minska. Från 2030-talet blir förutsägelserna alltmer osäkra på grund av brist på data för yngre kohorter. Resultaten är i linje med det jag visade på i förra inlägget med sjunkande incidens bland män under 65 år de senaste 20 åren. Minskad användning av asbest och bättre skyddsåtgärder bidrar troligen till att män födda på 1940-talet och framåt inte kommer att utveckla mesoteliom till följd av yrkesexponering i samma utsträckning som äldre kohorter. Detta är förenligt med att det fortfarande finns brister i skyddet, och att det kan behövas åtgärder för att hålla kunskaperna kring asbest vid liv i de yngre kohorterna, som framkommit i de senaste veckornas debatt.

Insjuknandet i mesoteliom bland kvinnor är betydligt lägre än bland männen och kanske mer relaterat till sporadisk exponering i samhället, vilket kan förklara att det inte på samma sätt verkar minska i yngre kohorter. I DA:s artikelserie ingick ett reportage om Helena Peltola, som drabbats av mesoteliom och nu avlidit 37 år gammal (Torp och Derland 2015). Det beskrivs hur hon grubblade över hur hon kunde ha exponerats för asbest. Var det trasiga eternitskivor hos hennes morföräldrar, eller något av hennes tidigare arbeten på fabrik i Israel eller kafé i England, där det kom en massa dammiga byggjobbare (av vilka en del kanske själva hamnade i den statistik som ligger till grund för Martínez Miranda, Nielsen och Nielsen (2015)), eller kanske rentav renoveringen av hennes gamla skola?

Idag rapporterar SVT om farorna med asbest i dagens samhälle (Mattmar 2015), vilket föranletts av ett reportage i Dagens Arbete (Torp och Derland 2015). Ett tema i artiklarna är att fallen av asbestrelaterad cancer inte minskar, trots att asbest förbjöds 1982. De har tagit fram siffror från Cancerregistret över absolut antal diagnostiserade fall av mesoteliom, alltså cancer i s.k. mesotel vävnad i framför allt lungsäcken. Tydligen rapporterades 137 fall 2013, det senaste år för vilket statistik finns tillgänglig. Mesoteliom är den cancerform som är mest specifik för asbestexponering (alltså inandning av fibrerna: asbest är inte farligt så länge det inte trasas sönder så att fibrerna frigörs), men statistiken täcker inte alla fall av asbestrelaterad cancer, eftersom asbest också är en riskfaktor för lungcancer (och dessutom orsakar icke tumörartad lungsjukdom, som asbestos).

I de statistikdatabaser som är tillgängliga via Internet (Socialstyrelsen 2015) finns ingen kategori som är specifik för mesoteliom, men det finns en kategori för mesoteliom och elakartat synovialom, där 156 fall rapporterades 2013. Sett till antalet fall eller incidenstal över alla åldersgrupper går det att se en kraftig ökning under 1970- och 80-talet och, i enlighet med vad som påpekas i artiklarna, ingen tydligt minskande trend därefter. Diagrammen nedan visar genomsnittet av antalet fall per 100 000 invånare i 5-åriga åldersintervall dels från 15–19 till 60–64 år, dels från 65–69 till 80–84 år under perioden 1970–2013, och de ger en delvis annan bild.

Diagrammen visar incidens i mesoteliom/elakartat synovialom i Sverige 1970–2013. Se huvudtext för förklaring. Observera olika skalor i diagrammen.

Antalet fall per år är litet, speciellt i yngre åldersgrupper, och det uppstår lätt slumpmässiga variationer, men det går att se tydliga trender mönster över perioden. Bland männen skedde starka ökningar under 1970- och 80-talet, både i den yngre och den äldre gruppen. I den äldre gruppen verkar det ha skett en stabilisering sedan 1990-talet, men i den yngre gruppen har incidensen minskat och de senaste åren legat nära det tidiga 1970-talets nivå. Bland kvinnorna går det inte att se några tydliga förändringar över tid i någon av åldersgrupperna, vilket innebär att den manliga översjukligheten först ökat och sedan minskat i den yngre gruppen.

Mesoteliom ökar, som de flesta cancerformer, med stigande ålder, och latenstiden från asbestexponering kan vara flera decennier. Många yrken där det förekommit hantering av asbest har varit mansdominerade, vilket förklarar männens högre incidens. En rimlig tolkning av trenderna kan vara att de mest utsatta är män födda på 1920- och 30-talet, som i högre grad än andra kohorter exponerats för asbest under en stor del av sitt yrkesliv, genom att asbest blev alltmer populärt under 1900-talet tills riskerna på allvar kom i fokus på 1970-talet. Det efterföljande förbudet (och troligen förbättrade skyddsåtgärder vid hantering av befintlig asbest) har medfört att kohorter födda efter 1930-talet exponerats i mindre utsträckning, vilket förklarar den sjunkande incidensen bland män yngre än 65 år. Det är ett liknande kohortmönster som kan ses när det gäller trender för cigarettrökning och lungcancer, fast en skillnad är att det i det fallet skett en kraftig ökning bland kvinnorna.