Den svenske filosofen Karim Jebari publicerade nyligen en artikel där han diskuterar om nya teknologier för förlängning av mänskliga livet innebär ökade risker för global katastrof (Jebari 2014). Han använder sig av ett ramverk för bedömning av nya tekniker under ”great uncertainty”, hämtat från filosofen Sven Ove Hansson, och tillämpar detta på två scenarion med radikalt ökad livslängd: ”low fertility”, där fertiliteten drastiskt reduceras så att befolkningstillväxten följer nuvarande projektioner trots att folk dör undan mycket långsammare, och ”moderate fertility”, där fertiliteten följer nuvarande projektioner och befolkningen då tillväxer mycket snabbare.

I båda fallen finns allvarliga möjliga risker, som inte uppenbart uppvägs av fördelarna, menar Jebari. Många filosofiska teorier om välfärd implicerar att det (allt annat lika) inte är bättre att t.ex. en generation lever i 800 år än att tio generationer lever i 80 år var, om total välfärd är desamma i båda alternativen och inget alternativ innehåller ojämlikhet med avseende på välfärd. Samtidigt finns farhågor att lågfertilitetsscenariot, där samma människor lever vidare i stället för att bytas ut mot nya generationer, skulle medföra allvarliga problem, som att mänskligheten råkar ut för stagnation och oförmåga att anpassa sig till nya typer av situationer, vilket på sikt skulle kunna utgöra hot mot dess överlevnad. Dessa problem kan reduceras, men inte helt elimineras i scenariot med måttlig fertilitet, där det dessutom finns risk att befolkningstillväxten medför ekologisk katastrof, som skulle kunna reducera välståndet till förindustriella nivåer (där livsförlängningen inte lär bli bestående).

Forskningsläget är i dagsläget osäkert när det gäller möjligheter till radikal livsförlängning. Men om det visar sig genomförbart blir det kanske inte lätt att bromsa med politiska medel. När sjukvården inte använder sig av olika åtgärder med potential att reducera mortalitet kan det motiveras med att de inte är tillräckligt effektiva i förhållande till kostnader för implementering och olika bieffekter. Hur skulle det se ut om samhället tvärtom avstod från att understödja, eller till och förbjöd, vissa sådana åtgärder med hänvisning till att de vore för effektiva, att de skulle reducera mortaliteten för mycket? Som Jebari själv sammanfattar det i en intervju: ”vår regering vill att du ska dö!” – kanske är det svårt att tänka sig någon effektivare politisk fråga att skapa opinion mot (Eng 2014)¹.

När det gäller avgränsade grupper av åldersrelaterade sjukdomar, som medför ökad mortalitet, anses det ofta behjärtansvärt att arbeta för eliminering, om vi t.ex. tänker på allt tal om att ”besegra cancer”. Men total åldersrelaterad mortalitet är bara unionen av all mortalitet i olika åldersrelaterade dödsorsaker, t.ex. cancer, cirkulationssjukdomar och olika neurodegenerativa sjukdomar. Ibland händer det att dödsfall bland gamla tillskrivs ”ålder” snarare än någon väldefinierad sjukdom, men som jag var inne på här den 17 juni och den 21 juni i år verkar det svårt att motivera varför de tillstånd som ryms under detta, när forskningen väl nått ett stadium där de kan beskrivas på ett mer precist sätt, skulle behandlas på ett annat sätt än dagens väldefinierade åldersrelaterade sjukdomar. Dock kan det hävdas att vissa typer av åldersrelaterad mortalitet, t.ex. i cancer, demens eller slaganfall, är speciellt ofördelaktiga relativt målet att uppnå s.k. komprimerad sjuklighet, alltså förkortning av den tid folk lever med smärtor och nedsatta funktioner.

En annan fråga, som relaterar till det jag berört i de senaste inläggen om kategorisering av sjukdomar, är i vilken mån de kategorier som används i dagens sjukdomsklassifikationer kommer att överleva den framtida utvecklingen av forskning kring åldrande. En av de ivrigaste förespråkarna för livsförlängning, Aubrey de Grey, talar om ”Strategies for Engineered Negligible Senescence” (SENS) som olika metoder för att motverka åldersrelaterade försämringar av kroppen. Inom detta forskningsprogram räknar de med sju olika huvudkategorier av åldersrelaterad skada (SENS Research Foundation 2014). I nedanstående graf har jag gjort ett grovt försök till mappning av sju kapitel i ICD-10 som täcker den mesta av den åldersrelaterade dödligheten i länder som Sverige till sex av dessa kategorier. Principen för mappningen är att dödsfall där ett tillstånd inom ett visst ICD-kapitel rapporteras som underliggande dödsorsak troligt skulle vara beroende av försämringar som hör till en viss SENS-kategori, givet den information som ges av SENS Research Foundation (2014). Jag har uteslutit en kategori (mutationer i mitokondrier), som de vad jag kan se inte kopplar till några specifika tillstånd.

Skiss av mappning från ICD-kapitel med åldersrelaterade dödsorsaker (ellipser) till SENS-kategorier (lådor). Se huvudtext för förklaring.

Som synes går de sex SENS-kategorierna i stor utsträckning på tvärs med ICD-kapitlen. Kategorin med cancerceller är ett undantag så till vida att den är specifik för tumörkapitlet i ICD-10. Men olika försämringar i cirkulationsorganen verkar kunna kopplas till vilken som helst av de fem övriga SENS-kategorierna. Faktorer som medför neurodegeneration kan leda till dödsfall som hänförs till sjukdomar i nervsystemet eller psykiska störningar (ospecificerad demens). Sådant som försämrar immunförsvaret kan leda till död genom infektioner, tumörer eller sjukdomar i andningsorganen (dit influensa, lunginflammation och andra luftvägsinfektioner räknas). Endokrina tillstånd, som bukfetma och amyloidos (som också är kopplade till sjukdomar i cirkulationsorganen), relateras även de till ett par olika SENS-kategorier. Kanske är grafen ändå alltför förenklad: om t.ex. förändringar i cirkulationsorganen starkt påverkar dödligheten i de andra ICD-kapitlen skulle alla kapitlen kunna kopplas ihop med vilken kategori som helst, med undantag för den cancerspecifika kategorin.