SVT rapporterar om vissa positiva trender när det gäller demens (Öhlén 2014). Det sägs att insjuknandet förskjuts högre upp i åldrarna, även om den ökade livslängden gör att vi ändå kan förvänta oss en ökning av det absoluta antalet dementa i framtiden. Bakgrunden till nyheten är en rapport av några svenska forskare (Fastbom, Fors, och Lövdén). Där framhålls bl.a. resultat från svenska studier, som visar på att överlevnaden bland de dementa ökat från 1987–94 till 2001–08, samtidigt som förekomsten av demens inte ökat, vilket kan tyda på en minskning av insjuknandet.

En sådan minskning kan vara relaterad till skyddsfaktorer som framhålls i (Fastbom, Fors, och Lövdén), som bättre kärlhälsa och högre utbildning i yngre kohorter. I SVT-inslaget intervjuas den kedjerökande och 95-årige Lennart Hellsing, som fortfarande är produktiv som författare. Dock påpekas i (Fastbom, Fors, och Lövdén) att rökning tidigare diskuterats som en skyddsfaktor mot demens, men att de studier som tycktes visa på detta snedvridits genom selektiv överlevnad, att rökare som överlever till hög ålder tenderar att vara ”speciella” på gruppnivå, och att nyare studier tyder på att rökning är en riskfaktor. I så fall kan minskad rökning i befolkningen bidra till minskat insjuknande, kanske genom effekter på kärlhälsan.

Resultaten som presenteras är i linje med studier från England, som jag refererade till här den 29 augusti, och de utgör ytterligare evidens mot att ökade rapporterade åldersspecifika dödstal i demens under de senaste decennierna skulle spegla någon genuin ökning av demensinsjuknandet. Trenderna för demens som dödsorsak diskuteras inte alls i (Fastbom, Fors, och Lövdén): kanske är det just för att tolkningen anses alltför osäker.

Ett sätt att se på ökningen av demensdödlighet är att det är ett uttryck för ökande entropi i dödsorsaksstatistiken. I förra inlägget visade jag på hur entropin sjunker vid hög ålder, vilket i alla fall till en del kan vara ett uttryck för minskad noggrannhet i rapporteringen. Nedanstående diagram visar åldersspecifik entropi i dödsorsaksfördelningen bland kvinnor och män i Sverige 1997 och 2010. Det är samma åldersintervall som i diagrammet förra inlägget och är liksom detta baserat på fjärdepositionsnivån i ICD-10 (1997 var det första året Sverige använde denna klassifikation), med rådata tillgängliga via (WHO) och entropin mätt i shannon, med 2 som bas för logaritmen i ekvationen för entropi. Jag använde mig nu av en funktion jag skrivit i Python, som kan beräkna entropi i kolumner med antal döda, med hjälp av funktionen ”entropy” i SciPy (The Scipy community 2014).

Vi ser att den åldersspecifika entropin generellt ökat från 1997 till 2010, både bland kvinnor och män, framför allt i åldersgrupperna över 75 år. Detta kan, som sagt, tolkas som en effekt av ökad urskillning när det gäller rapporteringen av dödsorsaker bland äldre, vilket bl.a. inneburit att demenssjukdomar fått ökat erkännande som dödsorsak vid sidan av sedan lång tid tillbaka etablerade orsaksgrupper, som lunginflammation och ateroskleros.