I förra inlägget illustrerade jag vissa problem med att jämföra orsaksspecifika dödstal mellan olika befolkningar över långa tidsperioder. Det uppstår lätt artificiella skillnader genom t.ex. förändringar i klassifikationen. Heterogenitet inom de dödsorsaksgrupper som jämförs kan dessutom leda till att dessa förändringar får olika starkt genomslag i olika populationer, vilket kan medföra artificiella trender i skillnader mellan befolkningarna. Mitt exempel var trender för kranskärlssjukdom bland yngre och medelålders personer i några skolexempel på ”lågriskbefolkningar” och ”högriskbefolkningar”.

Ett sätt att hantera dessa problem är att använda vidare kategorier av dödsorsaker. Används metoden urskillningslöst kan den förvärra problematiken: exempelvis är kategorin som utgörs av kroniska sjukdomar i andningsorganen kanske ofta mer stabil med avseende på artificiella trender än kategorin av alla sjukdomar i andningsorganen, eftersom den senare kategorin inkluderar lunginflammation, som är en vanlig komplikation till sjukdomar utanför andningsorganen, där praxis för att rapportera dödsorsak varierar mellan befolkningar och över tid. Men om det t.ex. sker artificiella förskjutningar mellan olika grupper av hjärtsjukdom kan man hantera det, på bekostnad av specificitet, genom att t.ex. titta på hela gruppen av hjärtsjukdomar. Nedanstående diagram visar trender för samma befolkningar och tidsperiod som förra inlägget, baserat på data från (WHO), för följande definition av hjärtsjukdomar: ICD-7: 400–447, ICD-8/9: 390–429, ICD-10: I00–I51 (definitionen inkluderar alla diagnoser i cirkulationskapitlet i respektive ICD-version som är explicit relaterade till hjärtat men även några ytterligare tillstånd, som vissa blodtryckssjukdomar och sjukdomar i lungcirkulationen, vilket beror på den låga upplösningen i den tillgängliga datan, i de fall de länderna inte använt sig av detaljlistan i ICD-10).

Diagrammet visar logaritmer av dödstal i hjärtsjukdomar från 50-talet bland kvinnor och män i angivna åldersgrupper i sex befolkningar. Se huvudtext för förklaring.

När det gäller män i den övre åldersgruppen är rankningen densamma som för kranskärlssjukdom i förra inlägget, men de relativa skillnaderna är mindre. USA och Finland hade ca 4 gånger så höga dödstal som Japan på 50-talet. Skillnaden mellan Japan och västländerna tenderade att öka fram till 70-talet men har senare åter minskat genom den snabba minskningen i de senare länderna. För kvinnor mellan 50 och 65 år har de relativa skillnaderna mellan de olika länderna varit mindre än för män, och Sverige låg fram till mitten av 80-talet lägre än Italien. Sedan ca 1980 har den relativa skillnaden mellan USA och övriga västländer ökat, genom att minskningen släpat efter i USA.

Bland män under 50 år har Sverige, Italien och Japan hela tiden legat nära varandra och har haft lägre dödstal än Finland och USA, även om skillnaderna reducerats sedan 70-talet. Bland kvinnor i motsvarande ålder fanns på 50-talet ett mönster där Sverige hade klart lägre dödstal än Italien, Finland, Japan och USA, som låg nära varandra. Sedan 70-talet har det i stället uppstått ett mönster där USA har högre dödstal än Japan och de tre europeiska länderna, som alla har legat på en liknande nivå. Ryssland har uppvisat stora svängningar i dödstalen men har inte vid något tillfälle sedan statistiken inleddes 1980 legat tydligt under de västliga högriskländerna i mitten av 1900-talet i någon av de fyra köns- och ålderskategorierna (bortsett från de yngre kvinnorna under Gorbatjoveran). Vi ser att de kraftiga hacken i samband med framförallt bytet till ICD-8 i Japan, som jag visade på i förra inlägget, försvinner när man studerar trender baserade på den vida definitionen av hjärtsjukdomar i stället för de kategorier för kranskärlssjukdom som jag använde dem där. Därför kan man anta att dessa växlingar beror på det som nämndes ovan: artificiella förskjutningar mellan olika grupper av hjärtsjukdomar.

Diagrammen illustrerar också en poäng som görs av ett par forskare i en artikel om vetenskaps- och hälsorapporteringens dödssynder (Roy och Sandberg 2013). Den tredje synden är att hävda att det skulle finnas några magiska lösningar i naturen när det gäller åldersrelaterade sjukdomar, som de exemplifierar med cancer, diabetes och hjärtsjukdom. De påtalar att högst livslängd och flest år med bibehållen hälsa finns i rika länder, vilket är att hänföra till sådant som vaccinationer, förbättrad sanitet och minskad rökning, och att de flesta av de åldersrelaterade sjukdomarna är mycket komplexa och inte har enkla orsaker som är lätta att rätta till. Ja, det finns vissa exempel på åldersrelaterade sjukdomar som har relativt enkla orsaker, som i princip skulle gå att rätta till om det inte vore för sociala och politiska hinder, som småcellig lungcancer (tobaksrök), men när det gäller sådana vida kategorier som ”hjärtsjukdomar” (om man utgår från en definition som den ovan) är deras observation förmodligen korrekt. Även populationer som betraktas som ”lågriskbefolkningar” när det gäller kranskärlssjukdom hade på 50-talet, i synnerhet bland kvinnor, en generell hjärtdödlighet som skulle betraktas som katastrofalt hög i ett rikt land idag.