Farlig referens

I går skrev jag om studien (Levine m.fl. 2014), som fått stor uppmärksamhet i olika svenska nyhetsmedier. Jag hävdade att de ålders- och orsaksspecifika mortalitetssamband som framhålls i studien stämmer dåligt överens med existerande hypoteser om effekterna av protein och tillväxtfaktorn IGF-1, och att det är något som forskarna inte kommenterar. Utifrån detta tänkte jag mig att fynden borde tolkas med viss försiktighet. Nu kan jag också se en specifik felkälla i den aktuella studien, nämligen urvalsstorleken.

Från början var studien inte tänkt för en åldersuppdelad analys: de gjorde uppdelningen i åldersgrupperna 50–65 och 66– år efter att de misslyckats att hitta något samband mellan protein och mortalitet för hela studiegruppen. Sedan har lågproteingruppen, med mindre än 10 energiprocent från protein, fungerat som referensgrupp i deras modeller, och den gruppen bestod, enligt tabell S5 i webbsupplementet till (Levine m.fl. 2014), av 219 personer i den lägre åldersgruppen och 218 personer i den högre åldersgruppen, som följdes under 18 års tid. Det absoluta antalet dödsfall, och specifikt antalet cancerdödsfall, i den yngre av lågproteingrupperna kan då inte ha varit speciellt stort. Av de övriga proteinintagsgrupperna i åldersintervallet 50–65 år bestod mellanproteingruppen (med 10–19 energiprocent) av 2277 personer och högproteingruppen av 543 personer. Även den yngre mellanproteingruppen hade kraftigt förhöjd cancerdödlighet relativt lågproteingruppen (hazardkvot 3,06; 95-procentigt konfidensintervall 1,49–6,25). Det är alltså referensgruppen som utmärker sig genom låg dödlighet snarare än högproteingruppen som utmärker sig genom hög dödlighet, och det låga antalet personer gör att man kan misstänka att denna avvikelse beror på slumpfel (för ett annat svenskt inlägg med delvis likartade synpunkter, se (Gudiol och Behrendt 2014)).

Forskarna för i diskussionsavsnittet ett resonemang kring problemet med urvalsstorlek, men de hävdar att ”one would expect a small sample size to decrease statistical power and make it harder to detect associations” och att det faktum att de hittat ett signifikant samband indikerar att ”the associations between protein and mortality are robust”. Men om studien har låg power ökar det sannolikheten att ett funnet samband beror på slumpfel (för diskussion om detta och närliggande ämnnen, se (Sterne och Smith 2001)).

I diskussionen i förra inlägget nämnde jag för övrigt idén från (Yang, Anzo, och Cohen 2005) att folk för att uppnå optimal hälsa borde anpassa nivåerna av tillväxtfaktorn IGF-1, som utpekats som boven bakom sambandet mellan protein och cancer, till de förändringar i sjuklighets- och dödsorsaksmönster som äger rum i relation till åldern. Det gäller också i andra sammanhang, att det kan bli en intrikat balans för den hälsomedvetne att balansera faktorer som kan ha både positiva och negativa effekter. Måttlig, regelbunden alkoholkonsumtion har uppgetts vara en skyddsfaktor för kranskärlssjukdom, men kan även vara en riskfaktor för t.ex. vissa cancerformer, leversjukdom, skador och slaganfall. Med hänsyn till detta publicerade några brittiska forskare 2002 en modellering av vilken konsumtionsnivå av alkohol som skulle ge lägst dödlighetsnivå för kvinnor och män i olika åldrar: den ”optimala” skulle vara som högst för män i åldern 65–74 år, vilket har att göra med den stora relativa betydelse kranskärlssjukdom har som dödsorsak i denna grupp, i alla fall i England och Wales 1997 (White, Altmann, och Nanchahal 2002).

Ett annat exempel är studier som indikerar ett negativt samband mellan akuta (speciellt febrila) infektioner och cancer. I (Y. Su m.fl. 2012) var t.ex. kvinnor som rapporterat att de brukade drabbas av mindre än 1 feberanfall/år överrepresenterade bland bröstcancerpatienter, men i en subgruppsanalys gällde sambandet bara kvinnor med en viss allel av genen som kodar för IFN-γ. Denna allel fanns hos ungefär hälften av både patienterna och kontrollerna och var förknippad med mindre bröstcancer bland de med mer än 1 feberanfall/år men mer bröstcancer bland de med färre än 1 feberanfall/år. Akuta infektioner, som influensa, är samtidigt en betydande orsak till överdödlighet över hela världen, men i länder som Sverige drabbar det främst äldre, och sker ofta genom interaktion med kroniska sjukdomar, som hjärtsjukdom. Om man kunde visa att sambanden som hittas i studier som (Y. Su m.fl. 2012) är kausala, vore det kanske rimligt att resonera på liknande sätt som jag antydde med IGF-1 i förra inlägget: det är farligt för kvinnor i den rika delen av världen som är yngre än 65 år (åtminstone om de har den aktuella genvarianten, som finns hos kanske 50 procent av befolkningen) att drabbas av feber för sällan, på grund av den dominerande ställning, relativt andra sjukdomar, cancer har som dödsorsak i denna grupp. Bland äldre kvinnor, och bland män, kanske de cancerskyddande effekterna däremot skulle uppvägas av ogynnsamma effekter av akuta infektioner på t.ex. hjärtsjukdomar.

Referenser

Gudiol, Jacob, och Marek Behrendt. 2014. ”Proteinintag och ökad dödlighet”. http://tranastyrka.se/proteinintag-och-okad-dodlighet/.

Levine, Morgan E., Jorge A. Suarez, Sebastian Brandhorst, Priya Balasubramanian, Chia-Wei Cheng, Federica Madia, Luigi Fontana, m.fl. 2014. ”Low Protein Intake Is Associated with a Major Reduction in IGF-1, Cancer, and Overall Mortality in the 65 and Younger but Not Older Population”. Cell Metabolism 19. doi:10.1016/j.cmet.2014.02.006.

Sterne, Jonathan A.C., och George Davey Smith. 2001. ”Sifting the evidence–what’s wrong with significance tests?” BMJ 322. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/pmid/11159626/.

Su, Yi, Lu-Ying Tang, Li-Juan Chen, Jian-Rong He, Feng-Xi Su, Ying Lin, Wei-Qing Chen, Xiao-Ming Xie, och Ze-Fang Ren. 2012. ”Joint Effects of Febrile Acute Infection and an Interferon-γ Polymorphism on Breast Cancer Risk”. PLoS ONE 7. doi:10.1371/journal.pone.0037275.

White, Ian M., Dan R. Altmann, och Kiran Nanchahal. 2002. ”Alcohol consumption and mortality: modelling risks for men and women at different ages”. BMJ 325. doi:10.1136/bmj.325.7357.191.

Yang, Joshua, Makoto Anzo, och Pinchas Cohen. 2005. ”Control of aging and longevity by IGF-I signaling”. Cell Metabolism 40. doi:10.1016/j.exger.2005.08.001.

2 reaktion på “Farlig referens

  1. Pingback: Det förlorade Italien | Medan dammlagret förtjockas

  2. Pingback: Svårt att klara sig utan Y | Medan dammlagret förtjockas

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *