Skuffad åt sidan

Det är ofta problematiskt att bedöma i vilken mån trender i orsaksspecifik dödlighet på befolkningsnivå beror på verkliga förändringar i befolkningen eller på förändringar i sättet att rapportera dödsorsaker. Det kan då vara användbart att göra jämförelser av trender för diagnoser rapporterade som underliggande dödsorsaker vs nämnda på dödsorsaksintyg. Om en nämnd sjukdom eller skada blir rapporterad som underliggande dödsorsak, beror både på vilka andra tillstånd som läkaren valt att nämna (och var på intyget de nämns) och på implementeringen av WHO:s regler för prioritering av tillstånd i val av underliggande dödsorsak, och båda dessa faktorer kan förändras över tid.

Under de senaste decennierna har det skett en kraftig nedgång i dödligheten i hjärtsjukdomar som underliggande dödsorsak i rika länder, som i många befolkningar, t.ex. i Sverige och USA, varit proportionellt större än för andra dödsorsaker. I den amerikanska statistiken för 1968 (det första år för vilket statistik över multipla dödsorsaker finns tillgänglig via (CDC 2013)) fick 37,8 procent av kvinnorna och 39,2 procent av männen någon hjärtdiagnos (se definition nedan) som underliggande dödsorsak. Senast tillgängliga år, 2010, hade andelen sjunkit till 23,5 procent bland kvinnorna och 25,0 procent bland männen – detta samtidigt som dessa sjukdomar blir vanligare med stigande ålder och medellivslängden hos båda könen ökat med flera år.

Jag fastställde förekomsten av hjärtdiagnoser som dödsorsak rapporterad av läkaren på intyget genom att matcha de sammanslagna fälten för nämnda dödsorsaker (entity axis: datafilerna innehåller även en parallell uppsättning fält för multipla registrerade dödsorsaker, record axis, där diagnosernas position på intyget inte framgår och som kan skilja sig något genom sammanlänkning av koder) mot följande reguljära uttryck (som definierar de ICD-koder som också används för andelen underliggande dödsorsaker ovan, vilket överensstämmer med de definitioner av hjärtsjukdom som finns i officiella amerikanska sammanställningar (Heron 2007)). För 1968-datan (baserad på ICD-8):

(^|,)...(39|40(01|[24])|4[12])

Detta inkluderar: reumatiska hjärtsjukdomar (ICD-8: 390–398, 399 är tom), hjärtsjukdomar orsakade av högt blodtryck (4001, 402, 404), kranskärlssjukdom och övriga typer av hjärtsjukdom, inklusive sjukdomar i lungkretsloppet (410–429). (^|,)… anger att uttrycket skall matcha fjärde tecknet efter axelns början eller efter ett kommatecken, som jag använder för att separera fälten: det är nödvändigt eftersom fälten består av enbart siffror. För 2010-datan, där ICD-10 används, använde jag följande uttryck:

I(0|11|13|[2-5])

Detta inkluderar ICD-10-koderna I00–I09, I11, I13 och I26–I52 (I53–I59 är tomma) för motsvarande diagnoser som angavs ovan. Eftersom varje kod i ICD-10 inleds med en bokstav och övriga tecken i fälten är siffror går det här att använda ett enklare uttryck än för ICD-8.

Resultatet är att förekomsten av hjärtsjukdomar som nämnda dödsorsaker från 1968 till 2010 sjunkit från 48,2 till 44,1 procent bland kvinnor och från 48,8 till 45,4 procent bland män – med andra ord en mer blygsam minskning än för underliggande dödsorsaker, både i absoluta och relativa tal. Nedanstående diagram visar andelen med hjärtsjukdom som underliggande orsak och differensen mellan dessa och andelen med nämnd orsak efter ålder i alla åldersgrupper från 15–19 till 100– år 1968 och 2010:

Andel dödsfall hjärtsjukdom kvinnor USA 1968 och 2010. Andel dödsfall hjärtsjukdom män USA 1968 och 2010.
Andel dödsfall med hjärtsjukdom som underliggande (ul) och icke underliggande i USA 1968 och 2010. Se huvudtext för närmare förklaring och hänvisning till källdata.

Andelen för underliggande dödsorsak har alltså minskat i alla åldersgrupper utom de yngsta, och andelen för nämnd dödsorsak har minskat tydligt bland kvinnor i åldersgrupperna mellan 60 och 95 år och män mellan 45 och 90 år, men inte lika mycket som för underliggande dödsorsak, och den totala dödligheten har som sagt förskjutits upp i högre åldrar, där andelen med hjärtsjukdom nämnd är större. Andelen av de med något annat än hjärtsjukdom som underliggande dödsorsak1 som har hjärtsjukdom nämnd har ökat inom alla åldersgrupper, som diagrammet nedan visar:

Andel dödsfall hjärtsjukdom nämnd av hjärtsjukdom icke-underliggande USA 1968 och 2010.
Andel av alla dödsfall som inte har hjärtsjukdom som underliggande som har hjärtsjukdom nämnd i USA 1968 och 2010. Se huvudtext för närmare förklaring och hänvisning till källdata.

Det ser alltså ut som om en del av den minskade dödligheten i hjärtsjukdomar som underliggande orsak i USA sedan slutet av 1960-talet beror på att dessa ofta rapporteras tillsammans med andra tillstånd, som då väljs som underliggande dödsorsak. Demens är ett troligt exempel på ett sådant tillstånd, som både ökat kraftigt som dödsorsak de senaste decennierna och som vi vet ofta uppträder tillsammans med riskfaktorer för hjärtsjukdom. Om liknande trender gäller Sverige, skulle det – tillsammans med en benägenhet att oftare rapportera ospecifika hjärtsjukdomar snarare än kranskärlssjukdom, som jag visade på den 2 december 2011 – kunna förklara varför vi sett en nedgång i dödligheten i kranskärlssjukdom som bland personer över 75 år är klart större än vad som kunnat förklaras av minskningar av kända riskfaktorer och framsteg i behandlingar (Björck m.fl. 2009).

Referenser

Björck, Lena, Annika Rosengren, Kathleen Bennett, George Lappas, och Simon Capewell. 2009. ”Modelling the decreasing coronary heart disease mortality in Sweden between 1986 and 2002”. European Heart Journal 30: 1046–1056. doi:10.1093/eurheartj/ehn554.

CDC. 2013. ”Data Access – Vital Statistics Online”. http://www.cdc.gov/nchs/data_access/vitalstatsonline.htm.

Heron, Melonie P. 2007. Deaths: Leading causes for 2004. Vol. 56. National vital statistics reports 5. http://www.cdc.gov/nchs/data/nvsr/nvsr56/nvsr56_05.pdf.


  1. Denna andel har för enkelhetens skull beräknats enligt (NUl)/(1Ul), där N är andelen med hjärtsjukdom nämnd och Ul andelen med hjärtsjukdom underliggande. Täljaren (NUl) motsvarar också andelen som benämns ”Icke-ul” i de två översta diagrammen. På grund av länkningen av ICD-koder förekommer dock i enstaka fall (<0,1 procent av Ul) personer som ingår i Ul men inte i N.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *