Svenska medier uppmärksammar nu i dagarna en studie av Tomasetti och Vogelstein (2015), vars resultat framställs som att ”otur” är en viktig eller rentav dominerande orsak till cancer (TT 2015; Holmberg 2015). Det primära fyndet i den aktuella studien är att det finns en stark linjär korrelation (\(\rho=,804\)) mellan logaritmerna av antalet stamcelldelningar under en livstid i en given vävnad och risken att utveckla cancer i vävnaden. Hudcancer är t.ex. mycket vanligt, och det sker ett stort antal stamcelldelningar i huden. På motsatt sett sker det relativt få stamcelldelningar i skelettbenen, och osteosarkom är ovanligt. Men forskarna har gått vidare och tagit fram ett mått, ”extra risk score”, \(\text{ERS}=\text{log}_{10}r\times\text{log}_{10}d\), där \(r\) är livstidsrisken för en given cancertyp och \(d\) är antalet stamcelldelningar över en livstid. Eftersom \(r\leq 1\)¹ (och \(d\geq 1\)) gäller att \(\text{ERS}\leq 0\) för alla cancertyper. Högt \(\text{ERS}\) innebär att risken för den aktuella cancertypen är hög relativt vad som skulle förväntas utifrån antalet stamcelldelningar i vävnaden.

Nu är forskarnas idé att \(\text{ERS}\) kan fungera som ett mått på i vilken mån risken att utveckla en viss typ av cancer kan förklaras av variationer i miljöfaktorer och genetiska faktorer snarare än slumpmässiga mutationer, där risken skulle vara relaterad till \(d\). De 31 studerade cancertyperna delas in i två kluster: ett med 9 ”deterministiska” typer med högt \(\text{ERS}\), och ett med 22 ”replikativa” typer med lågt \(\text{ERS}\). Termen ”deterministisk” kan möjligtvis vara missvisande, eftersom det är typer som forskarna anser går att påverka med miljöfaktorer (såvida de inte är genetiskt bestämda), men det syftar på att annat än slumpmässiga mutationer spelar en viktig roll som orsak till dessa cancerformer.

Jo, vissa av de ”deterministiska” cancertyperna är sådana vi vet kan förklaras av genetiska faktorer eller miljöfaktorer i stor utsträckning (lungcancer bland rökare, tjocktarmscancer bland personer med vissa ärftliga faktorer, levercancer bland personer med hepatit C-infektion). Men även bland de ”replikativa” formerna återfinns sådant som malignt melanom (där solbränna är en viktig riskfaktor, och där incidensen verkar ha ökat påtagligt de senaste decennierna), levercancer bland personer utan hepatit C (där t.ex. alkohol är en viktig riskfaktor) och matstrupscancer (som är starkt relaterad till rökning och alkohol). Någon diskussion kring detta återfinns inte i artikeln.

Det de ”replikativa” formerna utmärks av är alltså att risken inte är hög relativt antalet stamcelldelningar i vävnaderna. Men varför skulle det inte kunna finnas olika faktorer som skyddar specifikt mot dessa cancerformer, vilket vore förenligt med att de fall som ändå inträffar i stor utsträckning skulle kunna förklaras av ogynnsamma miljöfaktorer eller ärftliga faktorer, snarare än rent slumpmässiga mutationer? Om vi hade beräknat \(\text{ERS}\) för t.ex. malignt melanom utifrån \(r\) baserat på incidensen i Sverige för 30 år sedan, hade vi fått ett lägre värde än om vi utgått från incidensen idag (givet att \(d\) hålls konstant). Hade vi beräknat \(\text{ERS}\) utifrån incidensen i matstrupscancer i vissa delar av Kina, där det är vanligt, skulle den kanske hamna bland de ”deterministiska” formerna.

Dessutom kan det tänkas att det finns faktorer som påverkar cancerincidensen på ett generellt plan (t.ex. nivåer av tillväxtfaktorer eller antalet feberanfall). Förändringar i sådana faktorer skulle kunna förskjuta hela fördelningskurvan för \(r\) för de olika cancerformerna, samtidigt som förhållandet mellan individuella cancerformer med högt och lågt \(\text{ERS}\) kunde ha bibehållits. Författarna påpekar för övrigt själva att vissa miljöfaktorer och genetiska faktorer, t.ex. sådana som påverkar tillväxt, kan påverka just antalet stamceller i olika vävnader och hur snabbt dessa delar sig. Sammanfattningsvis ter det sig som en tveksam tolkning av studien att ”otur är den viktigaste cancerorsaken”, i varje fall om det tänks innebära att det inte finns mycket utrymme för att minska incidensen i olika cancertyper.²