Engelsk tradition

Det har i dagarna publicerats en studie i PLoS Medicine (Evans m.fl. 2014) som uppmärksammats i en del svenska medier (TT 2014). Forskarna har studerat dödsorsaksintyg hos alla personer som avlidit i England mellan 2001 och 2010 i en ålder av 100 år eller mer, utom de med skador genom yttre våld som dödsorsak, och jämfört med något yngre personer (mellan 80 och 99 år). Det fynd de lyfter fram är att dödsorsaksmönstret bland personerna över 100 år skiljer sig från de yngre åldringarna: det var bara 4,4 procent av 100-åringarna som hade cancer som underliggande dödsorsak, jämfört med t.ex. 24,5 procent i åldersgruppen 80–84 år, och 8,6 procent som hade kranskärlssjukdom, jämfört med 19 procent i åldersgruppen 80–84 år. Även andelen med demens/alzheimers var lägre bland 100-åringarna (6 procent) än bland 80–84-åringarna (9,4 procent). Andelen med slaganfall och cirkulationsdiagnoser exklusive kranskärlssjukdom och slaganfall låg på ca 10 procent vardera bland 100-åringarna och skiljde sig inte mycket från de yngre åldersgrupperna. I stället var det 17,7 procent av 100-åringarna som dog av lunginflammation och 28,1 procent av vad som betecknas som ”old age” (ICD-10: R53–R54).

Frågan är om en undersökning med liknande metoder baserad på t.ex. svenska data hade kommit fram till liknande resultat. Att cancer relativt sällan rapporteras som dödsorsak vid hög ålder verkar vara något som gäller över hela världen. När det gäller hjärtsjukdomarna är det emellertid så att England och övriga Storbritannien utmärker sig internationellt genom att en låg andel av de äldre jämfört med medelålders personer har dessa diagnoser som underliggande dödsorsak. Diagrammen nedan (gjorda med (R Development Core Team 2011)) visar t.ex. andelen dödsfall med hjärtsjukdomar (ICD-9: 390–429, ICD-10: I00–I51) som underliggande dödsorsak i åldersgruppen 60–64 jämfört med andelen i åldersgruppen 85– år (flera länder rapporterar inte högre åldersgrupper separat) för senaste tillgängliga år för alla länder i Europa/f.d. Sovjetunionen med data tillgängliga via (WHO) i november 2012 för 2001 eller senare.

Andel dödsfall hjärtsjukdom Europa och f.d. Sovjetunionen kvinnor Andel dödsfall hjärtsjukdom Europa och f.d. Sovjetunionen män
Diagrammen visar andel dödsfall i hjärtsjukdom i åldersgrupperna 60–64 och 85– år bland kvinnor och män i olika befolkningar. Se huvudtext för källhänvisning och förklaring. Landskoder (ISO3166): AL: Albanien, AM: Armenien, AT: Österrike, AZ: Azerbajdzjan, BA: Bosnien och Herzegovina, BE: Belgien, BG: Bulgarien, BY: Vitryssland, CH: Schweiz, CZ: Tjeckien, DE: Tyskland, DK: Danmark, EAW: England och Wales, EE: Estland, ES: Spanien, FI: Finland, FR: Frankrike, GE: Georgien, GR: Grekland, HR: Kroatien, HU: Ungern, IE: Irland, IS: Island, IT: Italien, KG: Kirgizistan, KZ: Kazakstan, LT: Litauen, LU: Luxemburg, LV: Lettland, MD: Moldavien, ME: Montenegro, MK: Makedonien, MT: Malta, NIR: Nordirland, NL: Nederländerna, NO: Norge, PL: Polen, PT: Portugal, RO: Rumänien, RS: Serbien, RU: Ryssland, SCT: Skottland, SE: Sverige, SI: Slovenien, SK: Slovakien, TJ: Tadzjikistan, UA: Ukraina, UZ: Uzbekistan.

De gamla östländerna ligger högt när det gäller andelen i båda åldersgrupperna, men de tre brittiska befolkningarna England/Wales, Nordirland och Skottland har klart lägre andel dödsfall i hjärtsjukdomar i den äldre gruppen även jämfört med många länder som har lika hög eller högre medellivslängd och där andelen dödsfall i den medelålders gruppen inte är högre (t.ex. Italien, Sverige, Schweiz, Österrike och Tyskland). Hur det ser ut bland personer över 100 år kan vi som sagt inte utläsa från den tillgängliga statistiken, men i många länder ökar andelen av dödsfall som tillskrivs hjärtsjukdomar åtminstone upp till åldersgruppen 95– år. Ett mönster där England och Wales rapporterar lägre andel dödsfall i hjärtsjukdomar i hög ålder än t.ex. Sverige, trots högre dödstal i medelåldern, kan ses ända tillbaka till 60-talet. Det förefaller troligt att det till stor del handlar om artificiella trender, relaterade till olika sätt att rapportera dödsorsaker. Detta är alltså direkt baserat på ländernas egen officiella statistik. När det gäller statistiken över dödsfall i Global burden of disease-sammanställningen har de definierat bort möjligheten att dö av hög ålder; i stället omfördelas dödsfall som i de olika befolkningarnas statistik hänförts till dessa dödsfall över mer specifika diagnoser, till stor del just hjärtsjukdomar (se mitt inlägg den 19 december 2012).

Kanske är det engelska sättet att rapportera dödsorsaker bland äldre många gånger att föredra. Att hela tiden tvinga fram en mer specifik dödsorsak än hög ålder kan utgöra falsk precision – vilket var precis vad (Kohn 1982), som inte citeras i (Evans m.fl. 2014), argumenterade för. För att koppla till det jag skrev i slutet av förra inlägget: om man gjorde en systematisk studie av dödsorsaker hos äldre personer i något ”naturfolk” verkar det mer troligt att den skulle bekräfta hypotesen att hjärtsjukdomar är ovanliga i en sådan befolkning om den gjordes av brittiska läkare än om den gjordes av t.ex. svenska eller tyska läkare.

Referenser

Evans, Catherine J., Yuen Ho, Barbara A. Daveson, Sue Hall, Irene J. Higginson, och Wei Gao. 2014. ”Place and Cause of Death in Centenarians: A Population-Based Observational Study in England, 2001 to 2010”. PLoS Medicine 11. doi:10.1371/journal.pmed.1001653.

Kohn, Robert R. 1982. ”Cause of Death in Very Old People”. JAMA 247: 2793–2797. doi:10.1001/jama.1982.03320450027027.

R Development Core Team. 2011. R: A Language and Environment for Statistical Computing. http://www.R-project.org/.

TT. 2014. ”Hundraåringen som vägrar dö som folk”. http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/hundraaringen-som-vagrar-do-som-folk.

WHO. ”WHO Mortality Database”. http://www.who.int/healthinfo/mortality_data/en/index.html.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *