Ett par brittiska forskare, Judith Rowbotham och Paul Clayton, har under några år propagerat för kosten i England under den mellanviktorianska tiden, från 1850-talet till 1870-talet, som ett föredöme ur hälsosynpunkt. De har publicerat artiklar i medicinska tidskrifter (Rowbotham och Clayton 2008; Clayton och Rowbotham 2009) och i mer populära medier (Rowbotham och Clayton 2015). Enligt Rowbotham och Clayton (2015) var den förväntade livslängden för en 5-åring under den viktorianska tiden 73 år för en kvinna och 75 år för en man, vilket till och med är mer än livslängden för män i arbetarklassen och lägre medelklassen idag, och folk höll sig också raska in i det sista. Att de viktorianska engelsmännen kunde uppnå en sådan livslängd utan modern hygien och sjukvård förklaras med hänvisning till deras kosthåll: även de fattiga hade råd med lök, vattenkrasse, kål, rödbeta, jordärtskocka, äpple och körsbär, och färsk fisk var också vanligt förekommande. De anger 1872 som den näringsmässiga guldålderns slutår: sedan började det gå utför, med importerade salt- och sockerrika födoämnen.

Clayton och Rowbotham (2009) anger också, i abstract, att livslängden vid 5 års ålder under den mellanviktorianska tiden var lika bra som eller bättre än idag och att incidensen i degenerativa sjukdomar var 10 procent av nutidens. Några sidor in i artikeln sägs emellertid att 65-åriga kvinnor kunde förväntas leva i 8 år och män i 10 år, vilket alltså ger en total förväntad livslängd på 73/75 år. Något specifikt om förhållandena vid 5 års ålder sägs inte. Enligt tabeller tillgängliga via University of California, Berkeley och Max Planck Institute for Demographic Research (2014) var den förväntade återstående livslängden vid 5 års ålder i England och Wales 1850 51,6/51,3 år för kvinnor/män, och 1872 var den 52,6/50,1 år.

Men det skulle ändå kunna vara så att den korta livslängden berodde på sådant som tuberkulos, infektioner och trauma, och att de hade låg dödlighet i till exempel hjärtsjukdomar och cancer. Rowbotham och Clayton (2008) och Clayton och Rowbotham (2009) har dock inte mycket substantiellt att säga på den punkten. I båda artiklarna finns ett diagram över fördelningen av dödsorsaker i England och Wales 1880 jämfört med 1997, där det framgår att cancer och sjukdomar i cirkulationsorgan stod för mindre än 10 procent av dödsfallen 1880, men detta tenderar uppenbarligen att snedvridas av hög konkurrerande dödlighet i exempelvis infektioner. Gage (2005) visar på att åldersjusterade dödstal i degenerativa sjukdomar (främst cirkulationssjukdom och cancer) i England och Wales ökade med ca en tredjedel från 1861 till 1901. Men denna uppgång uppvägs av en nedgång i sådan dödlighet som tillskrivs ”andra och okända dödsorsaker”, vilket inkluderar sådant som ålder, och kan därför förklaras av mer precis rapportering. Efter 1901 förblev dödstalen i degenerativa sjukdomar relativt konstanta fram till 60-talet (vilket är så långt som Gages data sträcker sig), samtidigt som de ospecifika dödsorsakerna fortsatte minska. På senare år har också dödstal i specifika degenerativa sjukdomar (som kranskärlssjukdom) minskat i England och Wales, som i andra rika länder (se Mortalitetsdiagram).

Rowbotham och Clayton kan ha rätt i att en kost sammansatt som på den viktorianska tiden skulle medföra en del hälsofördelar jämfört med ett typiskt modernt engelskt kosthåll, men de är knappast tillräckliga för att medföra minimal dödlighet i degenerativa sjukdomar utan modern sjukvård.

Referenser