Den kampanj av Cancerfonden som nämndes i förra inlägget har nu avslutats till följd av den kritik som riktats mot den från olika håll. Till bakgrunden för kampanjen hörde årets rapport från organisationen, där det bl.a. förutsägs att antalet personer som lever med cancer och samhällets kostnader för cancer kommer att öka påtagligt fram till 2040, om de senaste årens trender för incidens och överlevnad håller i sig (Cancerfonden 2016).

Något som Cancerfonden inte ägnat sig åt är prognoser för hur livstidsrisken för cancer kommer att förändras de senaste decennierna. I förra inlägget visade jag på hur denna kunde beräknas för ett år utifrån data över total åldersspecifik dödlighet, cancerdödlighet och cancerincidens, med den metod som föreslås av Sasieni m.fl. (2011). Med projektioner av dessa tre variabler in i framtiden går det då också att göra projektioner av livstidsrisken för cancer. När det gäller projektioner av dödstal är det vanligt att använda Lee–Cartermetoden, som jag skrev om här den 28 februari, och den kan användas på samma sätt för incidenstal i exempelvis cancer. Metoden är alltså följande:

1. Gör projektioner av dödstal och cancerincidens, som beskrivs i 28-februari inlägget.
2. Konstruera livslängdstabeller utifrån projektionerna av total dödlighet och beräkna livstidsrisken för cancer vid en uppnådd ålder utifrån dessa, som beskrivs i förra inlägget.

Jag gjorde förutsägelser av cancerrisken åren 2015–2040 med data över cancerincidens för åren 2001–2014 från Socialstyrelsen (2015) och data över dödstal för åren 2001–2013 från WHO (2015). Cancerstatistiken innehåller åldersgrupperna \([0,4],[5,9],…,[80,84],[85,\infty)\) år och dödlighetsstatistiken åldersgrupperna \(0,1,2,3,4,[5,9],[10,14],…,[90,94],[95,\infty)\) år. Jag antog att cancerincidensen i åldersgrupperna under 5 år är densamma som i gruppen 0–4 år (det har inte någon signifikant betydelse för livstidsrisken på grund av få fall) och att incidensen i de tre grupperna över 85 år är densamma som i gruppen 85– år (diagram som funnits av vissa av Socialstyrelsens rapporter visar att incidensen sjunker något med stigande ålder bland personer över 85 år (Socialstyrelsen 2008, 22), kanske på grund av mindre diagnostik eller selektiv överlevnad).

För nyfödda¹ flickor skulle livstidsrisken öka från 45,3 procent 2015 till 59,8 procent 2040, och för pojkar skulle den öka från 47,9 till 53,4 procent. Detta speglar att incidensen i bl.a. lungcancer fortsatt att öka bland kvinnor i högre åldersgrupper under det senaste decenniet, samtidigt som incidensen bland män, som verkar starkt relaterad till användningen av PSA-test för prostatacancer, stabiliserats. Det är dock knappast realistiskt att ökningen av lungcancer bland kvinnor kommer att fortsätta i samma takt, eftersom yngre kohorter haft andra rökvanor och lungcancer numera minskar i åldrarna under 55 år även bland kvinnor. Mer riktad screening av kvinnor med hög risk för bröstcancer, i stället för mammografi baserat enbart på åldern, kan också bidra till minskad överdiagnostik och bromsa ökningen av total cancerincidens bland kvinnor.

En betydande del av ökningen av cancerincidensen de senaste åren utgörs av hudcancer utom malignt melanom (ICD-7 191), där dödstalen är mycket låga. Det kan vara av intresse att göra projektioner av den totala cancerincidensen minus incidensen i denna form. Då ökar livstidsrisken för flickor från 41,5 procent 2015 till 51,5 procent 2040 och för pojkar från 43,5 till 45,8 procent. Ökad livslängd bidrar inte längre ensam med så stora ökningar av livstidsrisken; livslängden är redan över 80 år för såväl kvinnor som män och incidensen i cancer (speciellt bortsett från godartad hudcancer) ökar inte så mycket med åldern efter 75 års ålder. Minskningar i livslängden skulle däremot lätt kunna minska livstidsrisken eller antalet cancerfall. Om en tidsresenär från 2040 dök upp idag och kunde berätta att antalet cancerfall i Sverige sjunkit dramatiskt 2040, och inte hade någon ytterligare information, vet jag inte om jag skulle tycka att det vore någon lugnande nyhet. Jag skulle nog hålla det för mer troligt att det vore följden av ett katastrofalt händelseförlopp som inletts med t.ex. ett ogynnsamt utfall av höstens amerikanska presidentval än av någon revolutionerande strategi för prevention.

Referenser