Idag rapporterar SVT om farorna med asbest i dagens samhälle (Mattmar 2015), vilket föranletts av ett reportage i Dagens Arbete (Torp och Derland 2015). Ett tema i artiklarna är att fallen av asbestrelaterad cancer inte minskar, trots att asbest förbjöds 1982. De har tagit fram siffror från Cancerregistret över absolut antal diagnostiserade fall av mesoteliom, alltså cancer i s.k. mesotel vävnad i framför allt lungsäcken. Tydligen rapporterades 137 fall 2013, det senaste år för vilket statistik finns tillgänglig. Mesoteliom är den cancerform som är mest specifik för asbestexponering (alltså inandning av fibrerna: asbest är inte farligt så länge det inte trasas sönder så att fibrerna frigörs), men statistiken täcker inte alla fall av asbestrelaterad cancer, eftersom asbest också är en riskfaktor för lungcancer (och dessutom orsakar icke tumörartad lungsjukdom, som asbestos).

I de statistikdatabaser som är tillgängliga via Internet (Socialstyrelsen 2015) finns ingen kategori som är specifik för mesoteliom, men det finns en kategori för mesoteliom och elakartat synovialom, där 156 fall rapporterades 2013. Sett till antalet fall eller incidenstal över alla åldersgrupper går det att se en kraftig ökning under 1970- och 80-talet och, i enlighet med vad som påpekas i artiklarna, ingen tydligt minskande trend därefter. Diagrammen nedan visar genomsnittet av antalet fall per 100 000 invånare i 5-åriga åldersintervall dels från 15–19 till 60–64 år, dels från 65–69 till 80–84 år under perioden 1970–2013, och de ger en delvis annan bild.

Diagrammen visar incidens i mesoteliom/elakartat synovialom i Sverige 1970–2013. Se huvudtext för förklaring. Observera olika skalor i diagrammen.

Antalet fall per år är litet, speciellt i yngre åldersgrupper, och det uppstår lätt slumpmässiga variationer, men det går att se tydliga trender mönster över perioden. Bland männen skedde starka ökningar under 1970- och 80-talet, både i den yngre och den äldre gruppen. I den äldre gruppen verkar det ha skett en stabilisering sedan 1990-talet, men i den yngre gruppen har incidensen minskat och de senaste åren legat nära det tidiga 1970-talets nivå. Bland kvinnorna går det inte att se några tydliga förändringar över tid i någon av åldersgrupperna, vilket innebär att den manliga översjukligheten först ökat och sedan minskat i den yngre gruppen.

Mesoteliom ökar, som de flesta cancerformer, med stigande ålder, och latenstiden från asbestexponering kan vara flera decennier. Många yrken där det förekommit hantering av asbest har varit mansdominerade, vilket förklarar männens högre incidens. En rimlig tolkning av trenderna kan vara att de mest utsatta är män födda på 1920- och 30-talet, som i högre grad än andra kohorter exponerats för asbest under en stor del av sitt yrkesliv, genom att asbest blev alltmer populärt under 1900-talet tills riskerna på allvar kom i fokus på 1970-talet. Det efterföljande förbudet (och troligen förbättrade skyddsåtgärder vid hantering av befintlig asbest) har medfört att kohorter födda efter 1930-talet exponerats i mindre utsträckning, vilket förklarar den sjunkande incidensen bland män yngre än 65 år. Det är ett liknande kohortmönster som kan ses när det gäller trender för cigarettrökning och lungcancer, fast en skillnad är att det i det fallet skett en kraftig ökning bland kvinnorna.