I förra inlägget noterade jag en diskrepans mellan de uppskattningar av alkoholrelaterad dödlighet i Sverige som (Friberg och Allebeck 2014) hänvisade till, med Folkhälsomyndigheten som källa, att det skulle dö 4500 personer av orsaker kopplade till alkohol årligen, och GBD-uppskattningarna tillgängliga via (IHME 2014), att det dog knappt hälften så många 2010. I en rapport från 2011 med kunskapsunderlag från dåvarande Folkhälsoinstitutet sägs att det 2009 inträffade ”ungefär 3600 dödsfall bland män 15–79 år där alkohol var underliggande eller bidragande orsak”, och att motsvarande siffra bland kvinnor i samma åldersgrupp var omkring 900 (Folkhälsoinstitutet 2011, 34). Dessa uppgifter refereras vidare till dödsorsaksrapporten från 2009. Där hittar jag emellertid inte de aktuella siffrorna någonstans. Däremot finns tabeller över antalet med någon alkoholrelaterad diagnos nämnd på dödsorsaksintyget, vilket för 2009 angavs till 439 kvinnor och 1653 män för alla åldrar (Socialstyrelsen 2011, 220–221). Summan av dessa siffror (2092) kommer mycket nära GBD-uppskattningarna för båda könen för 2010 (2129).

Detta kan tyckas anmärkningsvärt, då det rör sig om två helt olika mätmetoder. Om man tror på skyddande effekter av alkohol mot kranskärlssjukdom, kan man hävda att siffror baserade på dödsorsaksintygen överskattar nettodödligheten orsakad av alkoholkonsumtion. Å andra sidan underskattar detta sätt att mäta alkoholrelaterad dödlighet i orsaker som bröstcancer (där alkoholen tillskrevs 177 dödsfall i GBD). Om en kvinna med måttlig alkoholkonsumtion dör av bröstcancer är det inte sannolikt att alkohol rapporteras på dödsorsaksintyget, om det inte finns andra alkoholrelaterade sjukdomar. Sambandet mellan alkohol och bröstcancer är inte tillräckligt starkt för att man med någon rimlig grad av säkerhet skall kunna säga att alkohol varit en bidragande orsak i ett sådant enskilt fall, så det behövs litet mer sofistikerade statistiska modeller, som i GBD, för att uppskatta bördan på befolkningsnivå. Men det verkar alltså som om dessa effekter tar ut varandra när det gäller befolkningen i stort. Om vi tittar på könsuppdelade siffror innebär dödsorsaksintygen jämfört med GBD en överskattning av den alkoholrelaterade dödligheten bland män (1457 i GBD), men en underskattning bland kvinnor (672 i GBD).

I 1988 års dödsorsaksrapport (tillgänglig via (SCB 2013)) redovisas dödsfall med alkoholrelaterad diagnos nämnd, bl.a. uppdelade efter underliggande dödsorsak, med koderna i en dåvarande klassifkationen ICD-9 grupperade efter den s.k. Basic Tabulation List (BTL). Det rör sig om 312 kvinnor och 1527 män. Närmaste år för vilket GBD-uppskattning finns tillgänglig är 1990, och den ligger på 689 kvinnor och 1080 män, så de båda måtten stämmer alltså åter ganska bra för båda könen sammantaget. Den relativt låga siffran för män jämfört med senare beror till stor del på de höga dödstalen i kranskärlssjukdom i Sverige vid denna tid, där måttlig alkoholkonsumtion alltså antas ha en skyddande effekt. Ju mindre betydelse kranskärlssjukdom får som orsak till tidig dödlighet (av andra orsaker än ökande alkoholkonsumtion), desto mer kommer alkoholens skadeverkningar att uppväga dess positiva effekter.

Fördelningen av underliggande dödsorsaker bland personer med nämnd alkoholdiagnos skiljer sig kraftigt från fördelning av alkoholrelaterade dödsorsaker enligt GBD, i linje med vad som antyddes ovan. Det var t.ex. 329 av de 689 GBD-dödsfallen bland kvinnor 1990, och 314 av 1080 bland män, som berodde på tumörsjukdomar, men bara 6 av de 312 kvinnorna och 26 av de 1527 männen med alkoholdiagnos hade tumörsjukdom som underliggande dödsorsak. Däremot var det 39 kvinnor och 372 män med alkoholdiagnos nämnd som hade sjukdom i cirkulationsorganen som underliggande dödsorsak, och ca 40 procent av dessa hade BTL-koden 279, kranskärlssjukdom utom akut hjärtinfarkt. Det är möjligt att det är en diagnosgrupp som ofta används om alkoholen ger upphov till död genom hjärtrytmrubbning och man hittar åderförkalkade kranskärl vid obduktion. GBD-uppskattningen kanske ger en relativt rättvisande bild av dödlighetsbördan av alkohol i befolkningen i stort (även om det verkar finnas artefakter, som trenden för influensa och lunginflammation relaterad till alkohol jag skrev om i förra inlägget), medan dödsorsaksmönstret bland personer med nämnd alkoholdiagnos snarare beskriver situationen bland personer med svåra alkoholproblem, som oftast hinner dö av något annat innan de utvecklar cancer till följd av sitt drickande.